jag var på bio igår, såg
En oväntad vänskap. herregud vilken jävla film alltså! ni måste, måste, måste se den! sist jag garvade mig igenom en hel film, var nog när jag såg
Baksmällan för första gången. Livsironi och självironi, det är livets krydda det! och eftersom dom gjort om lite här på bloggen så vet jag fan inte hur man lägger upp youtube-klipp längre, så om ni är nyfikna så får ni en länk att glutta på istället -->
http://www.youtube.com/watch?v=OmQ6uKqyPX4
Mina katter har gjort mig till en fjant!
Jag blir så löjlig och fjantig när jag pratar, gosar och leker med dom. Eller när någon frågar hur det är med mina små kissar, så flinar jag töntigt och börjar nästan prata lite bebisspråk samtidigt som jag kan dra fram mobilen och visa 35 bilder på dom, som dessutom kan se exakt likadana ut bara att de är tagna ifrån olika vinklar, haha!
Men dom är ju så goa, kolla på dom!
sådärja, vem kan motstå? juste!
idag skedde nånting suspekt, som säkerligen fick varenda människa jag känner att höja på sina ögonbryn. 06.45 gick jag upp idag. självmant! vaknade och kände att jag inte var sovnödig längre, tände hundratals ljus i hemmet för det var lite frusset! tog mig en varm dusch, kollade nyhetsmorgon och käkade frukost och hade vad vissa människor med regnbågar i arslet kallar det; nämligen morgonmyz.. haha!
åkte sedan till arbetsförmedlingen, tänkte att nu ska jag börja utnyttja systemet lite. att de dagar som jag inte jobbar så ska jag kunna vara hemma och softa och endå få lite klirr i kassan *katsching!*
äntligen säger jag bara! jag börjar att känna mig som en människa igen och inte som en jävla amöba! i 11 dagar hade jag konstant yrsel, och varför? vet inte. so what, det har börjat släppa nu!
jag har nu elva dagars energiuppsamling i min kropp... *blink*
tror jag ska åka och våldgästa jove lite på jobbet nu ikväll, tigga varm choklad ;-]
jag tog roscoe förut på bar gärning medans han tjuvade mina leftovers.....
...han tog en köttbit och gav den till bonnie! AAAW, WHAT A MAAAN! :'D
När jag använder sådana vulgära ord så är jag fane mig inte på humör.
Inne på åttonde, ÅTTONDE!! dagen med yrsel. Konstant yrsel. Det snurrar, det gungar, jag har fått minnesförlust, har svårt att koncentrera mig, fumlar runt. Känner mig allmänt jävla full! Jag har inte kunnat köra bil, jag bröt ihop när jag försökte laga pyttipanna för någon dag sen för det funkade inte. Mina vänner och min familj får aggera personliga assistenter åt mig när jag t.ex. ska handla eller nåt.
Har träffat två olika läkare, varav den första bara petade lite på mig och gav mig domen: stress. "du har ju lite såna symptom, det enda avvikande är ju att du själv inte känner dig stressad eller mår psykiskt dåligt på nåt sätt." Öhm?
Den andra jag träffade var ju en riktig stjärna. En vidrig jävla översittartyp. Han var så jävla äckligt dryg att han fick mig att börja gråta. Och medans jag sitter där och snyftar och torkar tårarna, ja då tar han blodtryck på mig och konstaterar att "blodtrycket är lite högt, med det är ju för att du är lite upprörd just nu." Han skickade en remiss åt mig till neurologen, sen sjukskrev han mig. Det sista jag sa till honom innan jag stängde dörren var "då får vi hoppas att vi aldrig mer behöver att träffas igen." Han fick ta det som han ville, men jag menade det bokstavligt talat.
Önskar nästan att jag skulle falla ihop på golvet och börja krampa och tugga fragma, för då kanske, kaaanske man får ordentlig hjälp.
Det kändes lite bättre igår kväll faktiskt. Var då iväg med pappa på speedway. Jag hade fortfarande lite jobbigt med ögonen, men dethär snurrandet hade tagit lite ledigt. Och idag när jag vaknade så var det på samma nivå. Och jag fick en gnutta hopp! Som sedan slets ifrån mig. Har brytit ihop ett par två, tre gånger idag. Känt mig så ynklig. Läkarna hade nog rätt, jag är nog lite stressad och ångestfylld… man kan ju liksom inte bli annat när man mår såhär. Dom kan nog se in i framtiden, dom satte domen på mig innan den ens hade trädit fram. Coolt, nobelpris – nästa!
Det är fan hemskt att inte ha någon kontroll. Att leva i ovisshet. Det är panikslaget att inte veta vad som är fel på en. Och det är fruktansvärt ledsamt att inte känna att man har vårdcentralen som backar upp en. Dom verkar mest tycka att man är jobbig och ivägen, och tar upp deras dyrabara kafferast-tid.
Jag känner mig inburad i mitt egna hem. Begränsad. Börjar tappa orken till saker och ting. Har i alla dessa åtta lååånga dagarna mest legat i soffan och ätit choklad bara för att jag tycker så synd om mig själv. Så tillråga på allt så kommer jag även att bli en tjockis.
Ska sätta mig på balkongen nu och kedjeröka och gråta en skvätt... high life!
uff... vaknade nyss. grinig och jävlig! såklart att alla ska ringa en med en minuts intervaller när man deckat i soffan, och man är för trött för att stänga av ljudet på mobilen.
jag minns faktiskt inte sist jag var såhär trött alltså. för man är väl redigt trött när man ställer sig i duschen och inser att man glömt ta av sig bh:n? haha!
idag bet jag iallafall ihop och kämpade mig igenom min arbetsdag, haha så synd om mig! men mitt sömnintag har ju legat rätt stadigt på minus de senaste dagarna.
nee nu ska jag tvångsgosa lite med kissarna och glo på tv innan det är dags för sängen! kul inlägg, yeeee :D
kom hem för typ en timma sen, jag har spenderat min helg på en båt. alltsåå det finns inte mycket som slår mondaybar summercruise! känner mig lite sliten, så har påbörjat lite recovery.. ansiktsmask på och strax blire duschen! ska väl åka iväg och handla sen... massa godis! :D
några utav oss i ligan! bästa helgen! :D
vad ska man se fram emot nurå? måste hitta på nåt... hehee
