Jag har slut på tårar, jag har slut på ord.. Du är så oerhört saknad.



Min rygg & Alle, 2:a gången vi träffades, och föll för varandra :´)

Jag känner mig helt tom.. mållös.. Känns som att jag snart inte har några tårar kvar att gråta. Jag har så många minnen med dig, något så grymt många fina minnen. Allting runtomkring mig påminner om dig. Min bil, där du alltid satt och sjöng och dansade till mina låtar, speciellt "Nummer 2" som du älskade. Här hemma, när du stod i köket  och gjorde jätte fina mackor, som du sedan bara mosade ihop, haha! Mina GuitarHero-gitarrer, som vi satt och klonkade på en tidig morgon så Milla & David vart galna på oss! Min helkroppsspegel, när jag stod och speglade mig, så ställde du dig alltid bakom mig, kramade om mig och berättade hur fin du tyckte att jag var.  Min säng, där du så många gånger legat och hållt om mig.

Det lilla vi en gång hade, jag är glad att vi hade det. Du fick mig alltid att känna mig något så oerhört speciell. Du var alltid så mysig och go, ett  fint minne jag har med dig är när vi stod och höll om varandra och kollade  upp mot stjärnorna. Jag minns varje gång du tog min  hand, och kollade in i mina ögon. Jag minns din röst, och dina ord..

Jag är något så fruktansvärt glad att jag i vintras svalde stoltheten och bad om ursäkt för att jag hade bettet mig dumt emot dig. Du öppnade ditt hjärta för mig, och  berättade om dina innersta känslor, och jag bara.. vart rädd. Men du hatade mig inte för det, du visade istället förståelse.  Något som många andra inte skulle göra. Det blev som det blev, men vänskapen stod fortfarande kvar. Jag är glad att jag fick ha en speciell plats i ditt liv.

Du fick en alltid på bättre humör, och du var en jävel på att få en att skratta. Du hade så många sjuka grejer för dig! Jag har en bild i huvudet av när du hänger i gardinstången och leker Tarzan t.ex, haha! Jag minns när du tvingade upp alla fega polare på scenen på MM-baren och sjöng Happy Birthday för mig när jag fyllde 20. Så pinsamt, men så fint!

Sist jag träffade dig var för två veckor sen.. Inte fan trodde jag då att det var sista gången jag skulle få se dig, i livet. Jag kan ge mig fan på att du nu sitter där uppe och sjunger dina irländska låtar och snackar norska och lever om! Och jag vet att vi nångång kommer att träffas igen..

Jag har många bilder på dig, men jag orkar inte kolla igenom alla just nu. Så jag lägger upp denna, som jag har på mitt skrivbord. 

Vila i frid Alle, jag kommer aldrig någonsin att glömma dig!