ja här sitter jag och äter nudlar!

 

och trööött är jag! jag och hanna drog ut på en spontanare igår och svinade och shakade våra arslen av oss på ritz, skärtorsdagen till ära! och idag tänkte jag vara hurtig och dra första rundan i spåret... tror ni inte på självaste fan att det var massa snö kvar och halt som attans!? just precis där. utav alla ställen på denna jord.

 

men inte gråter jag för det, för ikväll blire tjejmiddag! tjohoo!

 

fyfan jag borde lägga mig och slåpa en sväng....

 

ibland när folk inte svarar mig på tilltal så brukar jag för en kort sekund undra om jag dött utan att jag själv hajat det!

 

men det har jag ju inte! idag ska jag vara produktiv! ska strax styla till mig sen åka upp på stan och greja lite ;-] tror det kanske blir en sväng förbi päronen idag också, eftersom jag jobbar hela påskhelgen så tänkte jag hämta ut mitt påskägg i förskott, hihi!

 

 

 

och ännu en gång blir jag förbannad! när jag får höra och se folk som snackar om den döde som att det var deras bästigaste bästaste vän i hela världen! jag råkade av en slump hamna inne på en tjejs blogg... hon hade skrivit om sebbe. javisst, dom kanske hade kommit varann nära den senaste tiden när jag inte fanns i bilden, för så länge jag och sebbe levde ihop så hörde jag aldrig talas om henne. men sättet hon skrev om honom... allvarligt talat, hade hon känt sebbe, hade hon varit så sjukt nära vän med honom, då hade hon vetat. då hade hon garanterat vetat hur han mådde. hur han levde. och vad han dog av.

 

eller som på självaste begravningen, när en brud sitter och gråter ögonen ur sig. ingen vet vem hon är. hon går fram till kistan själv och står och kippar efter andan. ja, man får vara ledsen och sörja.. men jag vart fundersam.. vem är hon? fick senare reda på att hon och sebbe hade känt varann i 2 månader innan han dog.

 

jag säger inte att den ena har mer rätt än den andra att vara mer ledsen när någon dör... det är ingen jävla tävling!

det jag blir förbannad över är hur folk helt plötsligt blir bästa vänner med den som gått bort. jag tror att när man dör, det är då man har som mest vänner. alla kände en. alla älskade en. man talar inte illa om de döda..

 

jag har sagt till mina vänner, att skulle jag dö. då hoppas jag att de slår de personer på käften som påstår sig vara mina närmsta.. fast de egentligen kanske bara var en bekant.

 

tycker inte att det är särskilt respektfullt gentemot familj och de som faktiskt var den dödes närmsta vänner.  men ptja, det kanske inte är respektfullt utav mig att sitta och skriva såhär... för såfort det handlar om döden, då är man hemsk om man har en åsikt.

 

hursom så rullar det på. det kommer till mig ibland. för någon dag sen så fick jag ett handskrivet kort ifrån sebbes föräldrar, och med det kortet så medföljde även ett breakdown. jag satt i soffan och kollade på tv, och helt plötsligt började tårarna bara att rinna. jag fattade ingenting. men det var väl lika bra att släppa på trycket. sen känns det bättre.

 

jag vill flytta ifrån denhär lägenheten... allting är han. men det gick även upp för mig att isåfall borde jag även sälja möblerna och köpa nytt... för till och med möblerna påminner om sebbe. eller, så hoppas jag på att få komma till den punkten då jag inte förknippar sebbe med allting runtomkring. inte att glömma bort honom, utan att gå vidare...

aaahh äre inte härligt! när våren börjar titta fram! solen skiner! man blir piggare, gladare och brunstigare. haha! förhållanden tar slut, och folk börjar att gräva sig utåt!

 

ja, för det är faktiskt så. har jag lagt märke till. att det är när våren börjar komma som förhållanden tar slut. kanske inte så konstigt, för vem pallar göra slut på hösten? i det redan gråa, dystra och kalla. det är ju redan  träligt som det är. och man biter ihop under vintern. kan väll vara skönt att ha någon att göra avgjutning i soffan tillsammans med, sen äre ju rätt skönt att ha nån som betalar halva hyran. sen kommer våren, och man vill ut och livin' the dreeam! det kanske är sjukt, men om ni tänker efter, så äre ju så det är. konstigt nog, eller kanske inte(?) en liten notis bara...