fyfan vad skönt, nu är jag ledig i två dagar! jag tror aldrig jag varit såhär besatt utav ledighet förut... det var till och med så att jag satt och mös för mig själv i bilen påväg hem ifrån jobbet idag.

 

och när jag kom hem så gjorde jag gourmémiddag för att fira! lägger ner lite extra tid på maten, och sedan slevar man i sig den på 2 minuter, fint. tänkte sen att näe nu ska jag krypa ner i soffan och vara sådär äckigt rosafluffig och gosig, och kolla på en rulle.. 15 minuter in på filmen, så stordeckar jag. mitt liv, hela jag, är fan en parodi på en romantisk komedi.

 

och istället för att knarka så äre som att jag försöker att bli hög på socker. sitter och mular i mig chokladmuffins... efter två stycken så har ångesten satt sig där den ska så då kan man lika gärna ta en till. MEN! jag dricker iallafall grönt te till, har hört att det sätter igång matsmältningen, så det är bara att köra på!

 

idag äre exakt en månad sen sebbe tog ett kliv över till andra sidan. just nu har jag bara sjuka tankar om det hela, vilket tydligen ska vara helt normalt. typ att nu behöver jag ju inte vara orolig att springa på honom när jag har en bad hair day. eller att nästa pojkvän jag blir tillsammans med behöver ju inte vara nojig över att jag ska ha nåt svartsjukt ex som ska komma och försöka vinna tillbaka mig.  jag har lärt mig och insett att det är fullständigt normalt att tänka på ett sätt som får en att skämmas över en själv.. som ralle, om han verkligen ville lämna jordelivet, varför valde han inte att göra det dagen innan han faktiskt gjorde det? då hade det blivit den 11/11-11. jag tror ärligt talat att jag inte är den enda som haft den funderingen.

 

en liten notis bara: God gives his hardest battles to his toughest soldiers.

 

 

yepp. just saying.