vafan har man o gnälla över egentligen? det finns ju faktiskt dom som inte har fått komma till i sänghalmen på en månad. min spontana reaktion på problemet -nääääe, vad joobbigt! och den andre kontra med  -men vi är faktiskt i ett förhållande. snygg räddning. slutpratat.

 

allvarligt. hur orkar man egentligen gnälla över sånt? fast jag vet, jag är inte född igår, det problemet kan kännas jättestort. men för mig, här och nu, att höra någon böla över en sån sak.... ptjaa..

 

jag ber verkligen om ursäkt om jag verkar fruktansvärt oengagerad när jag lägger huvudet på sne och bara höjer på ögonbrynen. jag känner mig nästintill elak som verkar så egoistisk och obrydd i vissa lägen. det här är inte likt mig. så här och nu så ber jag om ursäkt över mitt oengagemang. jag ska skärpa mig. era problem är inte små, är det något som skaver inom er, så ska det tas på allvar. jag lovar att komma tillbaka och finns där snart igen, och lyssna på er, oavsett stora eller små bekymmer.. jag ska bara hitta balansen igen.