det var det...

har varit en lång och jobbig dag idag. även fast man idag satt och stirrade på den där jävla kistan, så kändes det så ofattbart att hans kropp låg där i. ja, vad säger man... det är ju alltid tungt med begravningar. men mitt i det hela så blir jag så rörd... jag har fått höra så många fina ord idag. ifrån hans familj. och hans släkt. människor som jag aldrig träffat. tänk att lilla jag har haft en sån stor betydelse i andra människors liv, det förstod jag inte när han och jag var tillsammans, men nu.. jag tror jag har fått det inpräntat i min skalle efter idag. jag ska nog bara suga åt mig.
 
älskade sebbe... det gjorde ont i mitt hjärta när jag var tvungen att lämna dig. och nu gör det ont för att du inte finns längre... en människa, ett liv, borta.
 
är fredag idag... blir lugnt, träffa tjejerna sen. är ledig hela helgen, ska fan bara vila upp mig. ta hand om mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0