hur gör man som vän, när en utav ens bästa vänner har varit med om något så fruktansvärt? jag skulle inte ens önska min värsta fiende denna smärta. alla mina tankar går verkligen åt till sarah. och tony & casper! den där lilla familjen som jag hängt med nästintill var och varannan dag. min lilla favorit-familj.

jag har ofta påmint sarah om hur lyckligt lottad hon ska känna sig. en fin fästman, bröllop nu i sommar, två underbara ungar... på fem sekunder raserades allt. upponervänt hela skiten. jag önskar att jag kunde ta deras smärta och bära den åt dom. 

så fruktansvärt jävla h.e.m.s.k.t.! 

lilla fina ella... som jag dagen innan det hemska var barnvakt åt. byte blöja, mata med lelling, gosade och sjöng för i soffan. tänk om man då hade vetat att det var sista gången jag höll i henne. jag är glad att jag inte visste, för då hade jag nog inte njutit utav hennes leende på samma sätt som jag gjorde. hennes små smile-gropar, håå! 

fyfan.