kruxet är att hitta en ny väg att vandra på. att komma på hur man gör. stundtals har jag känt mig som en liten fågelunge som ska hoppa ut ifrån boet och lära mig att flyga, och stundtals så har jag känt mig starkare än nånsin! det mesta handlar om att inte ha tunnelseende, och att våga släppa taget. hitta sig själv.

...nog med djupa meningar, det räcker med att dom cirkulerar rätt kraftigt innanför mitt pannben!

sitter och håller tummarna för lägenheten, men har lärt mig att inte ha för stora förhoppningar, man blir ju bara så djävulskt besviken om det inte blir som man vill! men att hålla tummarna går ju alltid, om inte annat så äre ju bara att lalla vidare... vad har jag bråttom till..?

uff, imorgon äre min älskade lilla Zebb's årsdag. för ett helt jävla år sen så fick han vingar! tiden går fort. eller sakta.. eller jag vet inte. lilla nusse.. jag minns det som igår; hur det kändes att virvla runt med fingret på hans lilla virvel som han hade på bröstet. jag minns hur lena och gosiga hans öron var. jag minns hela honom, hans lukt. det sitter fortfarande i mig att vara beredd när jag öppnar ytterdörren så att han inte ska smita ut, sen kommer man på sig själv. min älskade lilla jycke!