min lilla älskade Zebb. den absolut finaste byrackan man nånsin kunnat önska sig.. varför ska det vara såhär? hur vet man när det är dags släppa taget..? jag har gjort allt jag kan, och nu står jag här och känner mig helt maktlös. Fyfan nu vet jag inte ens vart jag ska ta vägen.. ska gå ut på balkongen och ta mig en cigg.

Uff.. :'(

Var iallfall iväg på rehabiliteringen med honom idag. Så att han fick simma lite.. det är skönt för honom, känna sig tyngdlös och kunna röra ordentligt på sig.

 <3