Min älskade lilla Zebb. Det gör så fruktansvärt ont inom mig.

Jag fick dig när jag var 13 år och du var bara en liten bebis. Jag har uppfostrat och skapat dig. Jag har mer sett dig som mitt egna barn än som en hund. Det känns som att en stor bit fattas i mitt liv nu. Helt tomt. Och tyst. Och fruktansvärt ensamt. Mina ögon gör ont så mycket som jag har gråtit.. och när jag inte orkar gråta så biter jag sönder min kind. Jag vet fan inte vart jag ska ta vägen!

Min lilla nusse, du kommer föralltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Du var min lycka, och glädje. Min Zebb! Jag hoppas att du har det bra nu, att du busar för fullt med Diesel. Och att Alle & Matte tar hand om dig åt mig!

Matte saknar dig så att det gör ont i både kropp och själ! :´C

Vila i frid min älskade vän <3