Inatt dog min farfar.. Var väll inte direkt oväntat och det var nog det bästa för honom med tanke på att han knappt ens visste vem han själv var, men ja, jag saknar honom, och det finns många fina minnen kvar!
Men ångesten kom och sparkade mig i ansiktet.. Varför kunde jag aldrig ta mig tid till att åka och hälsa på honom!? Hade inte träffat honom på hur länge som helst, jag sköt bara upp mötena hela tiden..
För exakt ett år sen, på dagen! Dog min morfar. Jag hade samma ångest då.. Jag skämms över mig själv.
Vila i frid Farfar.. och förlåt, för att jag aldrig tog mig tid..




Jaha..
Får vi se vad dagen har att erbjuda.. ska till ghettot ikväll, blir till att slagga där, skönt att ha en liten håla att krypa in i när livet känns upside down..