ensam, mörkt, panik... igen.

 

idag kom jag inte upp ur sängen försän kl. 15. jag var vaken, men kunde inte ta mig upp och starta dagen. jag bara låg där... orkade inte.

 

tog mig upp tillslut, bestämde mig för att göra iordning mig och åka till sebbes föräldrar. det är inte lätt, världens projekt till att ens fixa till mig själv lite, ta på mig kläder, sätta upp håret och dra på lite mascara, världens simplaste grej, blev bara ett jävla jobb för mig. satte mig vid datorn och tänkte att jag skickar ett blombud istället... sen gav jag mig själv en käftsmäll och sa åt mig själv att nu får jag fan skärpa till mig!!

 

var på snudd till att bryta ihop inne på blomaffären. det är ett projekt att ens se folk i ögonen. åkte till sebbes färäldrar, hans mamma öppnade dörren och gav mig världens kram. hon sa att det är inte jag som ska ge dom blommor, utan det är dom som ska ge blommor till mig.. och jag tänkte hur fan orkar ni ens vara så måna om mig, när eran egna son har gått bort?! men det är dom. så jävla fina människor. fruktansvärt måna om mig. jag ska inte klandra mig själv, jag gjorde allt jag kunde, mer än vad många andra hade orkat. när människor som är i sorg talar om vilken stor betydelse man har haft och har i deras liv... jag blir så, rörd. men jag kunde inte låta bli att gråta. jag var kvar en stund hos dom, satt vid köksbordet medans hans mamma pysslade lite med pajbottnar som ska vara till begravningsfikat. det är så jävla hemskt!!

 

åkte sen förbi mamma och pappa som bor i närheten för o säga hej. pappa ville ha hjälpt med sin mobil... och jag flippar. jag flippar på honom för att han inte förstår hur man gör. min stubin har varit så jävla kort idag. jag får så dåligt samvete.... det är fan det enda jag haft de senaste dagarna, dåligt samvete.

 

träffade tjejerna sen. när jag satte mig ner i soffan så kände jag bara vafan gör jag här!? jag har ingen ro i kroppen! jag orkar inte bry mig om nåns problem, jag orkar inte skratta åt skämt, jag orkar inte engagera mig i ett jävla skit. jag bad om ursäkt för att jag kände mig så bitter... dom förstod. och ännu en gång sitter man med dåligt samvete över hur man beter sig.

 

när alle dog, matte dog, ralle dog.... då satt endå jag och många utav mina vänner i en och samma båt. vi hade samma sorg, samma smärta. och nu... nu sitter jag helt själv. jag tror inte det finns någon som kan förstå hur ont det gör inom mig. men på ett sätt så finns det ju något positivt i det, och det är att mina vänner orkar backa upp mig... man ska alltid bry sig om andra, men just nu äre lite mer okej att jag tillåter mig själv att faktiskt vara ledsen och gråta. och att tycka att allting är rent utsagt skit!

 

jag borde gå och lägga mig nu, ska jobba 13timmars pass imorgon. hur ska jag orka? helt jävla söndergråten, trött, oengagerad. hur ska det gå med tålamodet som jag inte har...jag orkar inte. men det är väl bara att bita ihop. ta sig igenom. livet fortsätter ju...

nu har jag suttit och stirrat rakt fram ett tag. vad säger man? milla har varit här hela kvällen, åkte för en stund sen. och när ensamheten, natten och mörkret kommer, då smyger sig tårarna, paniken och ångesten på.. det är bara att bita ihop och ta sig igenom allt, ännu en gång. den här natten, nästa natt, nästa och nästa och nästa och snaaart, så kommer det börja kännas mer ok. jag kan dethär nu, det är sorgligt att man fått varit med om det för många gånger i sitt unga liv. ännu en till betydelsefull människa ska begravas....

 

sebbes mamma ringde mig i onsdags och berättade att han har gått bort. min värld stannade. världen som sakta hade börjat snurra för inte så längesen, det är bara att börja om. igen. hon ville berätta det för mig, så att jag slapp få reda på det genom en dödsannons i tidningen.

 

människan jag hade delat mitt liv med, finns inte längre. och kommer aldrig någonsin att komma tillbaka. kroppen jag sovit bredvid i 2års tid ligger nu på ett jävla bårhus!! hela mitt jävla hem förknippar jag med sebbe. för inte så längesen så låg han i soffan bredvid mig och kollade på tv. hans namn står fortfarande kvar på ytterdörren... de små sakerna som inte var så betydelsefulla för några dagar sedan har helt plötsligt blivit jävligt stora.. den röda färgen i badrummet som han hade skvätt ut som inte går bort, sprickan på toan som han har lagat, hyllorna inne i garderoben som han har satt upp, skänken i köket som han slet som fan med att få ihop....

 

och det jävla dåliga samvetet som gnager inom mig.. jag vet att jag inte ska klandra mig själv, jag vet att jag gjorde allt jag kunde, plus lite till... men jag kunde inte rädda honom.

 

jag ville inte ha någon större kontakt med honom efter att det tog slut för några månader sen, för det var bäst så. men tanken fanns ju att en vacker dag, om ett eller två år så kunde man ju iallafall hälsa på varann när man sprang på honom. möjligheten till att be om ursäkt, få en ursäkt och prata igenom saker och ting. som jag sa till honom näre tog slut, att jag hoppas att han en dag kommer att förstå... Men den möjligheten finns inte längre. det är bara att släppa det. försöka att inte tänka på det. men det skaver... riktigt ordentligt.

 

jag vill inte ha något medlidande. det hade sebbe tyckt varit töntigt. men det är smärtsamt... det gör förbannat ont.

 

och ännu en gång sitter man och kollar ut genom fönstret, upp emot himlen, och undrar; vart är du nånstans?

 

när ralle dog så torkade sebbe mina tårar. när jag uffade runt i sängen och inte kunde sova så drog han mig emot sig... och nu, så är det sebbe jag torkar mina egna tårar för. det är för honom jag vänder och vrider på mig i sängen och inte kan sova.. jag blir så jävla illamående av allt.

 

det där är fan jag.

jag vill leka, men ingen annan.....

det måste jag allt skryta om att jag fick! :-D

mer än så orkar jag inte skriva... eller jo, jag blir fan rörd. när polarna styr till det såpass ordentlig att en annan undrar är jag verkligen värd allt detta? men jo, tydligen ;-]

 

sisådärja, då har jag ägnat mig åt att ha jobbat denna helg också.. $$ ;-] var helt utslagen när jag kom hem så jag kraschlandade i soffan. vaknade upp av att jag typ svalde tungan, hade en sån jävla mardröm, haha! gav mig själv sedan nöjet att hälla ut ett helt glas med cola över hela vardagsrumsbordet, tjo-hoo! fastnar sen i badrumsdörren med morgonrocken och ramlar runt och har mig. det är typ då man vill skjuta sig själv i huvudet. men det ordnade upp sig tillslut.

 

nu har jag hävt i massa färg i håret och göttar mig lite i en ansiktsmask. lyssnar på bonnie som nu har blivit... kvinna. så jääädrans brunstig är hon! tur jag redan har klippt bollarna på roscoe, han verkar inte ett dugg brydd eller intresserad utav henne, han undrar mest vafan hon håller på med.

 

på onsdag fyller jag... 25 barre! sjukt, känner mig som 21. då blire iallafall till att stila till sig så kommer släkten hit och äter smörgåstårta! så imorgon ska jag nog försöka röja lite här hemma...

 

och sen kommer den omtalade lördagen. när polarna kommer in i bilden... då får vi se vad som sker. om jag fattat det rätt så blire väl iallafall middag och utgång, men resten har dom varit jävligt hemliga med. men jag är inte nojig ;-]

 

 

  

 

 

  

jag har så mycket som jag vill säga.. men jag håller hellre tyst. why? jo för folk är så jävla lättstötta! jag kanske är lite feg också, men det är ju faktiskt så att internet är internet, vem som helst kan läsa. vem som helst kan förvrida och misstolka. vem som helst kan gå på vad som helst.

 

som facebook. ett helt okay tidsfördriv. det är lite som big brother, man älskar att hata det. själva uppbyggnaden av fejjan är ju genial, men nu äre människorna jag snackar om. förut satt jag och kliade mig i huvudet och undrade varför alla la upp bilder på mat... pannbiff och potatis? jag menar, kom igen? men vafan hade jag att gnälla över då... om jag hade vetat det jag vet nu.

 

allvarligt, vem tycker att det är intressant att se bilder på en nystädad diskbänk? ett paket mannagryn? ett barnplåster på fingret? eller som att helvete jag tappade ut kokande kaffe över hela mig, vänta jag ska bara ta en bild och lägga upp på fejjan! sen kan jag gråta.    

    

eller mmmm denhär pirogen var god, jag måste ta ett kort på gaffeln jag använde när jag åt den och lägga upp på fejsbock.

 

det är ju helt sinnes vad allt har gått överstyr! nu är ju självklart inte alla såhär, men många. För många. folk som jag inte träffat på flera år, jag vet Allt om dom idag! t.o.m vilken färg deras nyinköpta toaborste har!

 

och dessa statusuppdateringar.. idag vaknade jag halv 10, sen åt jag en prickikorvmacka. sen tog jag en dusch! efter det så.... osv osv osv.

 

folk får göra vad de vill, men... tänker dom inte? vad är grejen? finns det dom som faktiskt tycker att det är intressant att se och läsa vilken färg en annan har på strumporna? jag fattar inte? därför stör jag mig. det har gått för långt... såpass långt att det är ultra-trippel-pinsamt!

 

sen finns det ju ett schysst ämne... men där leker man med elden om man yttrar sig. att träda in i mammors teritorium och framföra en åsikt som att ditt barn är jättegulligt, men... *morr* ..det är inte... *fräs* ... gulligt... *spottspott* med bilder när den har bananpuré i hela ansiktet *bang!* Jag hatar inte barn, men jag är så trött på att höra om dom! idag åkte vi buss för första gången... idag satt han i en stol för första gången... nu har hon växt en halv centimeter.. nu har han 45graders feber, vänta! måste ta ett kort och lägga upp på fejjan!

 

kom igen, skaffa ett konto på familjeliv eller vad det heter. nu tänker väl ni "men ta bort dom ifrån fb då om du stör dig så" och jag kontrar med "tänk på barnen istället". jag tror folk skulle börja sucka om jag också la upp bilder på mina katter varje dag, och alla statusuppdateringar handlade om dom. ni skulle ju bli bored to death. och jag tror heller inte att mina katter skulle uppskatta att alla på fb visste vilket klockslag de sket ner kattlådan!

 

jag låter som en mycket bitter människa, men jag undrar bara, vad är grejen? varför? det är sjukt. rubbat. awkward.

 

känner du dig upprörd?

ta allt med en nypa salt. en skiva citron. och en shot tequila.

 

sådärja! då har jag jobbat sen i fredags. wow, 5 dagar i rad... tänker ni. jag tyckte iallfall att jag var duktig eftersom jag var sjuk de 3 första dagarna, och ett långpass på det också! och de andra två dagarna trodde jag att jag skulle ha vart ledig, men jag vart snuvad. Men nuså, nu tar jag helg ;-]

 

alltså petra marklund... hon är nog min nya idol. känns så otippat för att vara jag! och dethär med att lägga upp filmklipp har jag fortfarande inte förstått mig på hur man gör, eller snarare... jag är för lat för att ens orka bry mig, men klicka på länken om ni vågar, klicka på båda om ni känner er lite hardkår idag :-]

Fred - http://www.youtube.com/watch?v=ljLMsZSwDNs 

Sanningen - http://www.youtube.com/watch?v=dPpgt6umXzA

 

hursom, imorgon har jag lovat mig själv en schysst sovmorgon! sen ska jag banne mig inte gör ett skit på hela dagen! eller vänta nu... träffa dannie ska jag göra. skulle vara soft att hitta sista julklapparna också! skulle nog behöva städa lite här hemma med... och när man endå håller på så kan man väll hänga i tvättstugan! jag vet ärligt talat inte hur man gör när man inte gör ett skit. vad gör man egentligen? inte ett skit? eller?

 

var föresten förbi ralle idag! det är så sjukt hur en människa kan göra ett så stort avtryck i ens liv... och nu när den människan inte längre finns, så äre bara tomt... som ett hål. det är nästan så att man skulle kunna ta på hålrummet. biten som fattas. vart äru nånstans...? jag hör fortfarande ditt skratt.. din röst.. men du är inte här.

 

eftersom den obligatoriska förkylningen kom och satte sig på sin plats så har jag bunkrat upp med godis och julmust här hemma, istället för att hänga på conventum med resten utav jobbet och kolla artister och äta mat. bättre att kurera mig så att jag orkar jobba fre- lör- och söndag!

 

nu har jag fått lite, liiiiite julstämning iallafall. har bara en julklapp kvar att inhandla sen äre klappat och klart! och alla som gnäller på snön... lägg aaaav. det är ju kul! det lyser upp! man blir glad! man vill ju bara springa ut och fånga en snöflinga på tungan. vänta istället med gnället tills allt ska töa bort, näre är slaskigt och jävligt!

 

nefy jag fryser sönder... en varm dusch kanske vore något!

 

 

 

  

sjukt.. när jag åkte till gran canaria så vare typisk höst. när jag kom hem så vare 16- och snö, och julhysteri! kändes som att jag varit borta ett bra jävla tag!

 

har iallafall haft det helt underbart i värmen! tänkte extraknäcka lite som pepparkakagubbe nu ;] pass på! färgen kommer säkert vara borta om någon dag... :[

 

jag känner mig lite som grinchen. har ingen som helst julkänsla! har alltid varit puttenuttig alla andra år, men nu... näe. jag kräks på allas glöggmyz och lussekattsbakningar. helt plötsligt så är alla så jädrans helylle och julpysslar och klär granar och kollar på adventskalendern? blä. jag har inte ens köpt en endaste julklapp! och jag som brukar vara ute i en jävla god tid annars...

 

försökte iallafall nyss ge julen en chans.. satte upp en julstjärna i vardagsrumsfönstret och bytte ut mina vita panelgardiner mot röda i köket, och la till och med på en röd duk på bordet.. men näe... min enda tanke var; ptjaa.. rött är väll helt ok. haha vafan äre med mig? :D

 

men nu ska jag inte sänka allas humör med mitt oengagemang, jag är glad endå! föör... om du inte tror att pengar kan göra en lycklig, så skulle du se mitt breda jävla leende just nu! tjo-hooo. har nu satt undan en del stålers till min rygg-tatuering, hihi! :D

 

näpp, dags att göra mig iordning... uuut i kylan och mot willys!

känner mig lite mör i kropp och själ. skulle bara ställa upp min nya hallampa på hallbordet och insåg att jag var tvungen att torka av bordet först... det ena ledde till det andra, slutade med att jag storstädade hela vardagsrummet! phuu, men det behövdes!

 

sen drog jag en runda runt spåret. så jädrans kul näre kommer kaxiga karlar och springer om en, som man sedan tar ikapp. och så höll vi på så ett par gånger, tills jag sänkte hans manliga ego och vann, tjo-hoo!

 

nu är jag nyduschad och proppmätt, vill göra nånting med vettefan... orkar jag ens ta mig någonstans?

 

på söndag åker jag iallafall till gran canaria! det är banne mig inte fy skam!

 

nu får ni en liten bild på mina tussar! det skiljer 3 månader mellan bilderna.. de växer så det knakar, de små liven!

 

 

Testar att droppa ett inlägg ifrån mobilen! Och det var ju inga konstigheter..

Har haft en fullspäckad dag idag! Var iväg med Roscoe så att han fick sina bollar "snipp snipp"! Brottats lite på arbetsförmedlingen, tvättat min gigantiska tvätthög osv osv.. Ibland är jag minsann inte så pjåkig!

La mig i sängen kl 8.. Haha whaat? Men det är på sant, jag var så trött att jag höll på att kola vippen! Men det tvärvände ju såklart. Så jädrans övertrött, låg nyss och rullade runt i sängen utav skratt när jag hade spelat in mig själv på mobilen när jag mjaoade.. katterna vart tokiga!

Ska försöka ta mig själv samman nu och.. ja, jag ska unna mig en cigg. Varva ner lite! Sen blire sova så att jag orkar vara pigg och alert på jobbet imorgon!

ibland undrar man om saker och ting sker med en mening. som när katterna lyckas riva ner och ha sönder den mest otippade grejen. en grej jag kunnat blivit arg av att bara titta på, eftersom den påminnt om en viss människa. och nu ären, tadaa, borta! ut med det gammla, in med det nya!

 

jag är så jädrans uttråkad! alltså inte bara idag menar jag, utan för övrigt. på livet. livslusten bara bubblar inom mig, jag är så sugen på att uppleva en massa nytt! det tråkiga i det hela är att ingen i min bekantskapskrets är på min nivå. jag vill ut och livin' the dream, medans de andra har stadgat sig och påbörjat sina familjeliv. men istället för att sitta och vara bitter över det, så tänkte jag att då får jag ju ta tag i saken själv. så jag har kollat jobb i stockholm. vi får se vart allt leder någonstans, kanske bara en period jag är inne i just nu. men! äre nån gång jag borde passa på och dra iväg och pröva på att leva ett nytt liv, så äre ju nu. jag har ingenting som binder mig i örebro.

 

men till att börja med så får jag göra små förändringar... som igår kväll, jag började släcka ner för att gå och lägga mig. sen stannade jag upp och tänkte vafan ska jag gå och lägga mig nu för? jag är ledig imorgon! så jag gjorde revolt och hämtade täcke och kuddar och gosade ner mig i soffan, och plöjde igenom 3 filmer under nattens gång.

 

idag ville min kropp och själ inte vakna upp... vaknade vid halv 2. fyfan, sist jag gjorde det var väl när jag var tonåring! men tanken droppade mig, det är årsdagen utav ralles död idag. jag minns det som igår... om bara ett fåtal timmar så fick jag beskedet. säger man besked? jag satt vid joves köksbord på norr och drack te.. och inom loppet av bara några få sekunder, en mening på 3 ord, förändrades hela min värld.

 

ska fan dra ut och springa spåret nu! kanske jag piggnar till lite..

känns som att denhär dagen aldrig tar slut... inte i negativ bemärkelse, men jag har gjort så jädrans mycket idag!

 

var till neurologen imorse, fick ju remiss dit efter min yrsel och domingarna och allt vare nu var, hej o hå! så nu ska jag få min hjärna röntgad. tänk om dom hittar att jag är utvecklingsstörd..? och sen tänkte jag på en grej... det sägs ju att om man röntgar hjärnan så äre större chans att man kan få hjärncancer p.gr. utav strålningen... då måste man ju kolla upp sen om man har dragit på sig det också..? haha!

 

rotade nyss igenom mina gamla bikinisar, hittade minsan en som jag helt och hållet hade glömt bort! soft, slipper jag köpa en ny. sitter typ och myser lite för mig själv när jag tänker på att jag snart ska få komma iväg igen... till solen och värmen och allt som hör där till. jag är nästan lite avis på mig själv!

 

nepp, ett kliv mot sängen kanske... imorgon ska jag och morsan hurta i simbassängen. och sen bli lite polettnegers. night night!

 

 

 

 

 

jag var på bio igår, såg En oväntad vänskap. herregud vilken jävla film alltså! ni måste, måste, måste se den! sist jag garvade mig igenom en hel film, var nog när jag såg Baksmällan för första gången. Livsironi och självironi, det är livets krydda det! och eftersom dom gjort om lite här på bloggen så vet jag fan inte hur man lägger upp youtube-klipp längre, så om ni är nyfikna så får ni en länk  att glutta på istället --> http://www.youtube.com/watch?v=OmQ6uKqyPX4

 

Mina katter har gjort mig till en fjant!

äntligen säger jag bara! jag börjar att känna mig som en människa igen och inte som en jävla amöba! i 11 dagar hade jag konstant yrsel, och varför? vet inte. so what, det har börjat släppa nu!

 

jag har nu elva dagars energiuppsamling i min kropp... *blink*

 

tror jag ska åka och våldgästa jove lite på jobbet nu ikväll, tigga varm choklad ;-]

 

 

När jag använder sådana vulgära ord så är jag fane mig inte på humör.

 

Inne på åttonde, ÅTTONDE!! dagen med yrsel. Konstant yrsel. Det snurrar, det gungar, jag har fått minnesförlust, har svårt att koncentrera mig, fumlar runt. Känner mig allmänt jävla full! Jag har inte kunnat köra bil, jag bröt ihop när jag försökte laga pyttipanna för någon dag sen för det funkade inte. Mina vänner och min familj får aggera personliga assistenter åt mig när jag t.ex. ska handla eller nåt.

 

Har träffat två olika läkare, varav den första bara petade lite på mig och gav mig domen: stress. "du har ju lite såna symptom, det enda avvikande är ju att du själv inte känner dig stressad eller mår psykiskt dåligt på nåt sätt."  Öhm?

 

Den andra jag träffade var ju en riktig stjärna. En vidrig jävla översittartyp. Han var så jävla äckligt dryg att han fick mig att börja gråta. Och medans jag sitter där och snyftar och torkar tårarna, ja då tar han blodtryck på mig och konstaterar att "blodtrycket är lite högt, med det är ju för att du är lite upprörd just nu." Han skickade en remiss åt mig till neurologen, sen sjukskrev han mig. Det sista jag sa till honom innan jag stängde dörren var "då får vi hoppas att vi aldrig mer behöver att träffas igen."  Han fick ta det som han ville, men jag menade det bokstavligt talat.

 

Önskar nästan att jag skulle falla ihop på golvet och börja krampa och tugga fragma, för då kanske, kaaanske man får ordentlig hjälp.

 

Det kändes lite bättre igår kväll faktiskt. Var då iväg med pappa på speedway. Jag hade fortfarande lite jobbigt med ögonen, men dethär snurrandet hade tagit lite ledigt. Och idag när jag vaknade så var det på samma nivå. Och jag fick en gnutta hopp! Som sedan slets ifrån mig. Har brytit ihop ett par två, tre gånger idag. Känt mig så ynklig. Läkarna hade nog rätt, jag är nog lite stressad och ångestfylld… man kan ju liksom inte bli annat när man mår såhär. Dom kan nog se in i framtiden, dom satte domen på mig innan den ens hade trädit fram. Coolt, nobelpris – nästa!

 

Det är fan hemskt att inte ha någon kontroll. Att leva i ovisshet. Det är panikslaget att inte veta vad som är fel på en. Och det är fruktansvärt ledsamt att inte känna att man har vårdcentralen som backar upp en. Dom verkar mest tycka att man är jobbig och ivägen, och tar upp deras dyrabara kafferast-tid.

 

Jag känner mig inburad i mitt egna hem. Begränsad. Börjar tappa orken till saker och ting. Har i alla dessa åtta lååånga dagarna mest legat i soffan och ätit choklad bara för att jag tycker så synd om mig själv. Så tillråga på allt så kommer jag även att bli en tjockis.

 

Ska sätta mig på balkongen nu och kedjeröka och gråta en skvätt... high life!

uff... vaknade nyss. grinig och jävlig! såklart att alla ska ringa en med en minuts intervaller när man deckat i soffan, och man är för trött för att stänga av ljudet på mobilen.

 

jag minns faktiskt inte sist jag var såhär trött alltså. för man är väl redigt trött när man ställer sig i duschen och inser att man glömt ta av sig bh:n? haha!

 

idag bet jag iallafall ihop och kämpade mig igenom min arbetsdag, haha så synd om mig! men mitt sömnintag har ju legat rätt stadigt på minus de senaste dagarna.

 

nee nu ska jag tvångsgosa lite med kissarna och glo på tv innan det är dags för sängen! kul inlägg, yeeee :D

 

kom hem för typ en timma sen, jag har spenderat min helg på en båt. alltsåå det finns inte mycket som slår mondaybar summercruise! känner mig lite sliten, så har påbörjat lite recovery.. ansiktsmask på och strax blire duschen! ska väl åka iväg och handla sen... massa godis! :D

 

några utav oss i ligan! bästa helgen! :D

vad ska man se fram emot nurå? måste hitta på nåt... hehee